Lyssnade igår på ett samtal, där Helena Jonsson medverkade. Naturligtvis kretsade det hela kring frågan om varför hon misslyckades. Dessutom om hur hon tacklat situationen efteråt osv.

Helena är en klok kvinna, som dels berättade att hon skulle ha förberett sig på exakt samma sätt, om hon startat idag, dels kände sig i god form. Det var bara resultatskylten som visade på något annat efter första tävlingen.

Helena menade också att hon fått god stöttning runt om och nämnde inte med ett ord “valla-katastrof” eller “andras skuld”.

- Jag var förberedd, men inte klar

över att OS trots allt är så stort, sa hon. Att komma fyra hade också uppfattats som ett misslyckande i andras ögon. Det är bara medaljer som räknas och det enda som snacket kretsade kring. Hur lätt är det då, att som OS-debutant hålla sig kall och hålla sig i sin egen “bubbla”?

Så frågan inställer sig förstås: Hade det gått att mentalt förbereda sig på ett annat sätt? Kan man skylla på, att Herman Pichler ägnat för mycket kraft åt siffror, statistik och dataprogram på avstånd från Helena? Går det att skylla på någon annan?

Helena Jonsson var debutant i Vancouver. Nu får hon lämna detta spektakel bakom sig. Och faktiskt, jag hörde henne själv säga, att hon tänker vara bättre förberedd om fyra år. Det betyder i klartext: JAG KOMMER TILLBAKA!

Den sortens medarbetare önskar varje ledare att hon eller han har i sitt stall, sin stab, sin organisation!

Heja

Helena!

Eder

Peter