Han försökte för ett år sedan, men fick avbryta sitt mål att ändra “världsordningen” för nyheter på webben.

Nu är det dags igen. Rupert Murdoch har bestämt sig för att idag stänga gratisläsningen av de två brittiska tidningarna The Times och The Sunday Times. Och han går därmed emot de allra flestas uppfattning om betalningsformerna för nyhetsläsning i digital form. Det här är frågan som så gott som alla tidningsägare, mediabolag ställt och ställer sig. Går det verkligen att ta betalt för nyheter

på webben?

Frågan ska ställas i det ljus som signalerar ett framkallat beroende under snart 15 år. Alla medieföretag, som under årens lopp försökt attrahera sina läsare/tittare/lyssnare/brukare med snabba nyheter. De har fullt ut även konkurrerat med sig själva. Och detta har skett, samtidigt som ytterst få har fått ekvationen att gå ihop, dvs bristen på svaret på frågan hur de ska kunna ta betalt för nyheter på nätet?

Högsta ledningen i vilket mediebolag som helst i världen har förstås till uppgift att så långt möjlöigt kapitalisera sina skapade värden. Traditionellt sett har detta skett genom alltmer utvecklad och sofistikerad annonsering

i respektive medier. Problemet har emellertid varit, att samma ledningar trott att annonsmarknaden fungerar på exakt samma sätt i den nya plattformsvärlden, webben! Och när inte “pay off” synts i deras plånböcker, har de börjat darra på manschetterna. Att först vänja folk vid ett beroende, dvs “gratis” nyheter på nätet och senare tvinga samma konsumenter att betala för något de fått gratis, är naturligtvis en oerhört grannlaga uppgift. Speciellt i en värld, där konsumenten är så oerhört flyktig och dmed en liten knapptryckning kan få samma nyheter/information någon annanstans, ja gud förbjude hos en konkurrent.

Som jag ser det finns här några grundproblem att ta itu med och därefter kan man blicka framåt och gå mot en ljusare framtid igen. Mediaföretagen, som t ex Murdochs imperium och även de flesta svenska företag som finns kvar idag, tänker fortfarande väldigt traditionellt. Det är sättet att göra tidningar, som har styrt utvecklingen även på webben. Ytterst få ser unikiteten i varje plattform och därmed varje plattforms möjligheter att utvecklas och utifrån sina specifika förutsättningar. En och annan borde fundera på Kamprad-modellen, dvs värdet av att tjäna lite på varje del i produktutbudet, men samtidigt tjäna massor genom att många “köper” dessa relativt sett billiga delprodukter.

Ledningarna borde ge sig tid att sitta ner och verkligen analysera vad som är just deras Mediaföretags

specifika success-produkter. De borde ännu tydligare reflektera över vilka förändringar som behöver genomföras utifrån mottagarnas nya vardagsanvändning av medier. Här har ju de så kallade sociala medierna kommit att bli en ytterst viktig parameter att ta hänsyn till. Ledningarna borde långt mera medverka till en dialog med sina brukare/tittare/läsare/lyssnare och komma bort ifrån “vi vet bäst”-mentaliteten.

För att verkligen bli framgångsrik på lite längre sikt, krävs det ledningar som tänker nytt, samtidigt som de också inser värdet av vad som gör just deras varumärke starkt. Och för seriösa mediaföretag är det med naturlighet seriös, god journalistik. Förtroende och tillit måste man kämpa för att skapa. Det kan försvinna på en mikrosekund, om man dagtingar med just detta.

Frågan är vem eller vilka som fullt ut kommer att ha skapat sig denna “nya” syn för ett mediaföretag i tiden? Och frågan är om Rupert Murdoch verkligen valt en väg för andra att följa?

Personligen tvivlar jag på detta!

Eder

Peter