Här i Jaffna på en smal halvö på norra Sri Lanka är förutsättningarna för att bedriva seriös opartisk journalistik helt annorlunda, än både i Colombo för att inte tala om oss i västvärlden. Umgås den här veckan med ett tjugotal oerhört vetgiriga, nyfikna, men på sitt sätt kuvade reportrar, studenter och mellanchefer. Förvisso en spännande uppgift att försöka bidra till en professionalisering av deras media, men ack så annorlunda. På min 10-timmar långa bilresa från Colombo till Jaffna upplevde jag efterkrigstidens fruktansvärda sår. Mil

efter mil med militärposteringar, check-points, sönderbombade vägar-ännu inte reparerade, palmträd som var svedda och avklippta på mitten, på grund av tidigare strider! Jag åkte igenom spökstäder och oöndliga öppna fält, där plåtskjul eller ihopkletade hyddor är de bostäder som många Tamiler lever i idag. Min chaufför, som åkt den här vägen många gånger berättade den ena mer fruktansvärda historien efter den andra och väl i Jaffna bekräftades bilden av de berättelser deltagarna delgav mig om sig själva, sina familjer, sina släktingar och sina vänner. Det är inte lätt att ta in allt vad jag upplever, men samtidigt en oerhörd lärdom att dra för oss som lever i välmåga och överflöd i andra delar av världen. Och

en nyttig påminnelse om ens egna tillkortakommanden och vikten av att lyssna in, känna empati och försöka förstå! Eder Peter