Vi startade resan tidigt på morgonen. Ett tungt regn med fuktig värme bäddade in Lao Cai och vårt mål var Sapá! Bilens hastighetsmätare rörde sig mellan 0-20-40 och kanske 50 någon gång och det bar upp upp upp. Vi passerade cyklister med hattar och paket på hållaren där bak, som vida översteg de möjligas gräns. Vi körde förbi “motor-bices” med upp tilltre passagerare bakom föraren och oftast barn, som då var helt utan skydd på huvudena. Vi körde förbi taxi efter taxi med turister, både vietnamesiska och de som kommer utomlands ifrån. Alla med ett mål: Sapá. Min guide för dagen, Quong och en anonym förare, buy zocor som inte sa mycket under resan, hade bestämtsig för att http://pharmacy-online-24hour.com/deltasone-online.html visa mig Sapá, men också att “go beyond border”! För, Sapá visade sig vara värsta turistfällan. Det var närmast deprimerande att se med vilken iver vietnameserna försöker krama pengar ur turisterna. Huvudattraktionen är förstås de etniska minoriteterna; ca 16 enbart i det här området. tadalafil 20 mg cheap Och Quong höll fullständigt med, men eftersom det är det här stället som alla vill till, när de kommer till norra Vietnam, så ingick det i

dagens rundtur. Vi for snabbt vidare och plötsligt öppnade sig en fullständigt spektakulär natur mer än 2000 meter över havet. Det var som att levitra professional cost bli förflyttad till Cuzco-området i södra Peru eller de andinska bergen i södra Colombia. Och ursprungsbefolkningen här liknar i mycket sina bröder och systrar där! Men i stället för yuka och andra typiska sydamerikanska grödor, bestod sluttningarna här av stora risodlingar. Terrassodlingarna var otroligt vackra och fantastiskt byggda. Samtidigt blir man varse det enormt hårda arbete. som ligger bakom hanteringen av dessa fält!

Majs var en annan bestående gröda, som mina ögon föll på, liksom en djungelliknande natur buy cymbalta däremellan! De två etniska minoriteter, som Quong lät mig träffa lite närmare var Mongh-folket och Dao-folket. Vardera med sina speciella klädedräkter och med ett eget språk, helt olikt den andres. Vi gjorde några vandringar tillsammans en bit bort från vägen, som knappast kunde kallas väg på sina håll. Det var hett, helklart häruppe, ingen risk för regn. Däremot var det flera bland befolkningen som hade uppspända paraplyer i ena handen, enliten bäbis på ryggen och en mobil(!) i ena handen! Jajamensan! Den här dagen blev en totalupplevelse och ett härligt avbrott i utbildningen inför nästa veckas fortsättning

på utbildningen. Ikväll väntar nattåg till Hanoi och så bär det av till Buon Ma Thuot i morgon tidig kväll! Eder Peter