Nära katastrof, när ett “s” försvann i Vietnam!

13 July, 2012

Läs till slutet av denna lilla vardagshistoria, så får ni veta upplösningen av “katastrofen”. Vad skulle DU göra om du vaknar en morgon kommer ut på en gata i Hanois gamla stadsdel och plötsligt upptäcker att du möts av en solid vägg av bastuvärme i total avsaknad av inandningsluft? Tar en fyra timmar lång promenad förstås! Hanoi är ett myllrande hav av människor, motor-bikes, bilar, alla i en myriad av ostrukturerade gatumönster. Det får New Yorks Manhattan

cheap cialis .. pharmacy online .. generic viagra .. viagra cost per pill .. viagra .. natural cialis .. cialis daily use .. viagra online .. pharmacy in canada

att verka som ett av världens sju infrastrukturella underverk. Säg analoga köttkvarnar och plötsligt har du en hel gata fyllda av hederliga handkraftskörda köttkvarnar till salu. Säg handväskor, så dyker trehundra butiker upp efter varandra på en enda lång gata. Försök få fatt i en ryggsäck; lyft blicken och hundra tjugofem meter ryggsäckar hänger ovanför ögonhöjd längs med nästa streeta. Allt finns här. Och samtidigt kryllar det av ätande familjer, kompisar och jag vet inte vad. Maten kokas på gatan och plaststolarna, som används, är sådana våra barn använda i lekstugan, när dom var små. Kommer förbi en av stadens större sjukhus och på båda sidorna av gatorna runt hela kvarteret sitter, ligger, väntar anhöriga på de sina. Såg det ut, när jag var här senast och så här är det garanterat varenda dag! Så skar jag mej vidare genom den kompakta värmen utan luft och min T-shirt med krage hade totalt ändrat färg, numera klart mörkare och med minst ett par liter svett jämnt fördelade över hela tröjan. Som en “dejavu” dök så Litteraturen museum upp i den dallrande hettan. Målet för min lilla utflykt för att få frisk luft, nåja, var nära. Restaurang Koto! Här har gatubarn i Hanoi fått möjlighet att i tio år nu utbildas till kockar, kallskänkor, servitörer mm, samtidigt som de fått en utbildning i social kompetens. Varje halvår, tror jag, tas 30 elever in för att utbildas i två år och det hela finansieras med frivilliga medel! Ett oerhört lovvärt projekt! Efter cirka fyra timmar var vandringen över och lagom till jag klev in i hotellfoajén kom det en liten bris. Jo, luften var säkerligen 0,3 grader kallare i en mikrosekund! Kändes fantastiskt! Och så var det det där med “katastrofen”: Det uppdagades egentligen för en vecka sedan, men igår blev det akut. Ett “s” hade försvunnit från mitt namn från flygbiljettbokningen. Inget märkvärdigt kan tyckas, men kommer man något sen till incheckningen och beskedet plötsligt är: We don’t know if your name in your passport matches the one in your invoice; då blir man lätt lite varm. Det blev besök vid annan disk, en avhyvling, för att namnen inte passade, trots att det egentligen är flygbolaget som själva skrivit av uppgifterna fel; det blev helt enkelt lite mycket där. På nåder fick jag följa med, om jag lovade att aldrig göra om det, dvs något jag egentligen aldrig gjort från början. Här använde jag mig av ett gammalt beprövat trick: Jag valde min strid, dvs jag valde att inte ta strid! Därför är jag nu här i Hanoi och svettas i stället. I morgon är jag hemma! Härligt! Eder PEter

Lämna en kommentar