Vid frukostbordet min pharmacy ce canada sista morgon här på Sri Lanka läser jag en ledare i Daily Mirror, som ges ut här i Colombo. Den är skriven med anledning av skandalen i England och Murdoch-imperiets begynnande “söndring”. Här beskrivs datorhackning för att få fatt i journalistiskt material som något av den värsta sort! Och här uppmanas nu journalisterna att leva upp till de etiska koder, som gäller i viagra det här landet. Enligt skribenten måste journalisterna här se sin roll, som företrädare för de fattiga, förtryckta och de som inte har makt. De måste ifrågasätta makten och våga ta bedriva grävande journalistik. Journalister som tar mutor, eller som enbart blir till en maktens megafon borde söka sig ett annat yrke, skriver ledarskribenten, men bifogar också att journalistisk självständighet samtidigt kräver ansvar för vad som publiceras. Endast på detta sätt kan Sri Lanka nå full demokratisk spännvidd och öppenhet, heter det. Väl formulerat! Önskar förstås att detta också vore den cialis price lebanon bild de journalister beskriver, när canada pharmacy jag möter/mött dem i mina workshops! God fortsatt sommar Eder Peter
Vem bryr sig om Sri Lanka?
I England har en av årets mest omtalade dokumentärer publicerats med hårresande beskrivningar och berättelser om det som hände i norr här
på Sri Lanka 2009 och tidigare. Dokumentären har debatterats vid flera tillfällen. Frågan är om världen bryr sig? FN har flera tadalafil 20mg en español olika delorganisationer på plats, men med långt färre antal företrädare idag, än för ett år sedan. Frågan är om världen bryr sig? Tamilerna i och omkring Jaffna
har behov av oändligt mycket hjälp i ett land där de styrande pratar runt men håller tunt! Frågan är om världen bryr sig? Själv har jag nu återvänt till landets administrativa huvudstad Colombo och funderar mycket på vad jag hunnit uppleva! Igår besökte jag Jaffnas största Mediahus. Där fick jag en historiebeskrivning av vad som hände för bara drygt två år sedan. Militär stormade in på redaktionen i jakten på en grifulvin av tidningens ledare. På sin väg sköt de ihjäl sex(!) andra chefer, samt en ung tonåring, som stod och häftade tidningssidor! Den man som de sökte, råkade vara på toaletten och överlevde. Det var http://cialis7days-pharmacy.com/zithromax-price.php han som berättade för mig! Och frågan är fortfarande, om världen bryr sig? Eller är det som vanligt, dvs att vi i Media styr eller styrs av helt andra signaler.Som t ex att George Clooney’s pengar bistår avslöjanden i Sudan?! Bra i effexor sig, men vilka konflikter går före andra? Och tro mig! Svält och fattigdom grasserar även här i efterdyningarna av ett fruktansvärt inbördeskrig! Men, botox när inte ens FN:s Generalsekreterare vågar ta ställning mot den etniska rensning som genomförts här och ingen annan stått
upp heller, ja då är frågan verkligen vem i världen som bryr sig? Trots allt, Goda sommarhälsningar Eder Peter
Journalistik i “ockuperat/befriat” land är en annan historia
Här i Jaffna på en smal halvö på norra Sri Lanka är förutsättningarna för att bedriva seriös opartisk journalistik helt annorlunda, än både i Colombo för att inte tala om oss i västvärlden. Umgås den här veckan med ett tjugotal oerhört vetgiriga, nyfikna, men på sitt sätt kuvade reportrar, studenter och mellanchefer. Förvisso en spännande uppgift att försöka bidra till en professionalisering av deras media, men ack så annorlunda. På min 10-timmar långa bilresa från Colombo till Jaffna upplevde jag efterkrigstidens fruktansvärda sår. Mil
efter mil med militärposteringar, check-points, sönderbombade vägar-ännu inte reparerade, palmträd som var svedda och avklippta på mitten, på grund av tidigare strider! Jag åkte igenom spökstäder och oöndliga öppna fält, där plåtskjul eller ihopkletade hyddor är de bostäder som många Tamiler lever i idag. Min chaufför, som åkt den här vägen många gånger berättade den ena mer fruktansvärda historien efter den andra och väl i Jaffna bekräftades bilden av de berättelser deltagarna delgav mig om sig själva, sina familjer, sina släktingar och sina vänner. Det är inte lätt att ta in allt vad jag upplever, men samtidigt en oerhörd lärdom att dra för oss som lever i välmåga och överflöd i andra delar av världen. Och
en nyttig påminnelse om ens egna tillkortakommanden och vikten av att lyssna in, känna empati och försöka förstå! Eder Peter
Sri Lanka: Elefant dödade fattig på landet
Det var sjunde gången på relativt kort tid. En elefant på vandring inne i en liten by på den lankesiska landsbygden gick plötsligt bärsärkagång. Den klampade rakt in i ett en hyddaliknande bostad med fyra familjemedlemmar. Med snabeln lyfte den upp pappan i familjen och kastade honom sedan i marken för att därefter fullständigt demolera honom med sina gigantiska “tassar”. Samtidigt får jag veta, att ytterligare två journalister har mördats i Asien den här veckan! Kampen för rätten att rapportera för journalister borde överskugga det allra mesta, som skulle få oss journalister måste höja rösten. Det är ju helt oacceptabelt, för att uttrycka sig milt, att ens höra om hot mot yttrandefriheten, var detta än sker. Och ändå sker brott mot denna för oss självklara rättighet varje dag! Här på Sri Lanka
pågår just nu flera diskussioner kring Tamilernas rätt att få återvända till sina hem på norra delen av ön. Det här är en process som innehåller så mycket känslor, så mycket tragedi och så mycket politik. Men varje dag skriver tidningarna om att återvändandet fortskrider och att nuvarande regering gör allt för att underlätta. När nu restriktionerna lyfts bort för utlänningar att komma till norra Sri Lanka, ska det bli väldigt intressant att få se och höra, vad de direkt inblandade säger. Alltmedan ni förmodligen är på väg att vakna, beger jag mig
ut i Colombos sjudande liv (3,5 timmars tidsskillnad). Staden är tydligen en av världens absolut billigaste städer att bo i! Inte konstigt, när man ser Shanty Towns nästan ända in i stadens centrum. Vi hörs! Eder Peter
Mutor enda vägen till lönelyft på Sri Lanka
Har just avslutat en veckas utbildning av högre mellanchefer från olika nyhetsredaktioner här i Colombo, Sri Lanka. Det har varit en oerhört intressant vecka, förhoppningsvis för deltagarna, men utan tvekan för undertecknad. Så stort intresse för att verkligen få lära sig mer om kvalificerat ledarskap och journalistisk utveckling från andra delar av världen! Så stora skillnader i uppfattning om var journalistiken står i förhållande till omvärlden i e ö-land fyllt av kontraster! Idag frågade jag några av deltagarna om lönebilden bland mellanchefer, högre chefer och fotfolket i ett typiskt Mediahus här i Colombo. Reportrar tjänar ca 15000-20000 Rupies i månaden, vilket motsvarar ca 1000-1300 kronor i månaden. En mellanchef tjänar som mest 30000 Rupies, alltså 2000 kronor/månaden och en högre Mediachef kan komma upp i kanske 60-70000 Rupies, dvs 4000 eller lite mera. Hur
klarar ni er på detta frågar jag och får svaret: Vi får andra favörer inifrån och utifrån! Vi får ta extra jobb, men annars är det tufft! Eller som en uttryckte det: Jag är inte gift ännu och har inga barn, så jag klarar det precis! Jag bor hemma! Den deltagaren är 27 år idag! Efter avlutat uppdrag, blev jag ombedd att gå upp två våningar i detta unika SLPI(Sri Lanka Press Institute), finansierat och uppfört bl a med svenska biståndspengar. Där träffade jag högsta chefen, en kvinna, som vuxit upp i USA ihop med sina Lankesiska föräldrar. Hennes första fråga var: Peter; tror du att media överhuvudtaget har en chans att bli bättre och få en högre status här på Sri Lanka? Eftersom det här
nu är tredje gången jag är här och utbildar och dessutom har kollegor som varit här flera gånger, så finns det förstås skäl att fundera över en sådan fråga. Mitt svar blev en metafor: Om ni bara
ser till att äta elefanten i små små bitar, så kommer ni en dag att se förändringar. Rom byggdes inte heller på en dag! Eder Peter